En rad små hus i karaktäristiskt litauisk stil kantar den dammiga grusvägen. Nedanför står en flock idisslande kor på en grässlänt vid flodkanten.
Mellan tuggorna höjer de sina huvuden och betraktar lojt utsikten: En rysk flagga som vajar i vinden på den andra sidan av floden Njemen, bara ett par hundra meter längre bort.
Den sömniga byn Panumene med ett par hundra invånare är den sista litauiska utposten mot den ryska exklaven Kaliningrad – basen för landets Östersjöflotta och en hårt militariserad plats.
Nära relationer
En bro, där bilar och långtradare varje dag passerar, binder samman de två länderna, och under årens lopp har byinvånarna blivit vana vid sina ryska grannar.
Många har släkt och vänner på den andra sidan av bron i staden Sovjetsk och fram till för några veckor sedan bestod många av stamgästerna på Panemunes enda krog av ryssar, som kom dit för att festa, berättar ägaren Regina för TT:s utsända.
– De kom hit för vår goda mat, och för vårt öl, som är mycket godare än det ryska, säger hon.
Men efter att Ryssland invaderade Ukraina har de ryska gästerna blivit betydligt färre, och de som trots allt slår sig ned vid ett av restaurangborden är mer tystlåtna än tidigare, berättar Regina.
– Vi pratar inte om kriget. De som är emot kriget säger kanske något, men de andra säger ingenting.
Även Regina har släkt i Ryssland. En brorsdotter med familj bodde tidigare på den andra sidan bron, men har nu flyttat till Moskva, och i köket arbetar hennes svägerska, som kommer från Sibirien.
På frågan om hon själv är rädd över att bo så nära Ryssland, skakar Regina på huvudet.
– Jag är inte rädd, men arg. Jag är emot alla former av krig, och jag är emot Putins galenskap, säger hon och tillägger:
– Och som ni vet finns det många olika typer av ryssar. Själv har jag försökt följa de oberoende ryska medierna, och där finns det mycket kritik mot kriget i Ukraina.
Region med lång historia
Kaliningrad oblast har en brokig historia. På 1200-talet hette området Königsberg och hansestaden med omnejd blev så småningom en del av Preussen och senare Nazityskland.
I slutet av andra världskriget erövrades området av Röda armén och inlemmades istället i Sovjetunionen. De kvarvarande tyskar fördrevs – och in flyttade istället ryssar.
Under det senaste decenniet har Kaliningrad militariserats kraftigt och för Ryssland har området en stor militärstrategisk betydelse, då landet härifrån har direkttillgång till Östersjön med både fartyg och flyg.
Oroar inte byborna
Att ha en av den ryska arméns viktigaste utposter som närmaste granne tycks dock inte oroa invånarna i Panemune nämnvärt.
– Vi tänker inte på att vi är så nära gränsen. För oss är det helt normalt, säger tonårige Mantas, som är ute och går längs med floden med kompisen Denis.
Mantas, som själv bor i ett av husen vid stranden, är van vid närheten till Ryssland.
– Det är inget konstigt med det. Jag har alltid sett Ryssland när jag tittar ut genom fönstret, säger han.
Denis instämmer och berättar att hans mormor kommer ifrån staden Sovjetsk, på andra sidan bron.
– Folk här är inte mer rädda för ryssarna nu än tidigare, konstaterar han.
Inte heller den äldre mannen Jovozas som, iförd ett par rejäla gummistövlar, står och strör gödningsmedel på gräsmattan framför ett av husen vid floden, är rädd.
Han vill inte vara med på bild, men fnyser åt frågan huruvida det känns obehagligt att bo så nära den ryska gränsen.
– Vi som bor här är mindre rädda än de som bor i Vilnius. Här är allt som vanligt, säger han.
“Är arg på Putin”
På Panemunes enda krog lunkar dagen på i maklig takt, och med jämna mellanrum dyker någon av de bistra gränsvakterna upp för att beställa en tallrik soppa. Det enda som påminner om kriget i Ukraina är servetterna på borden, som i en försynt gest prydligt arrangerats i par om blått och gult.
Men trots att det inte märks på ytan har den ryska invasionen gjort ett stort känslomässigt intryck, berättar Regina.
– I mitt hjärta har mycket förändrats, och jag har också läst på en massa för att försöka förstå vad som ligger bakom allt, säger hon och fortsätter:
– Det som händer i Ukraina gör mig förtvivlad, men mest av allt är jag rasande på Putin och på alla de ryssar som lyssnar på honom Jag förstår inte varför de beter sig så här. Det är rent nonsens.
