Högernationalister i Europa har i åratal uttryckt sympati för Vladimir Putins vision om en ”multipolär” värld. Även inom delar av vänstern finns de som tilltalats av den.
Men nu har det visat sig vad Putins idé innebär i praktiken: militärt våld mot en demokrati i Rysslands närområde som inte rättar sig i ledet.
Omvändningarna kommer tätt – inte minst i Frankrike, där det snart hålls presidentval.
Marine Le Pen besökte 2017 Moskva och fick låna miljonbelopp av en rysk bank till sin presidentvalskampanj – varpå hon stöttade Rysslands annektering av Krim.
Så sent som för en vecka sedan sade hon att hon ”inte alls” trodde att Putin skulle invadera, och att Frankrike borde närma sig Ryssland.
I torsdags lät det annorlunda: ”inget kan rättfärdiga invasionen”, förklarade Le Pen.
Éric Zemmour, den andre högerextreme kandidaten i franska valet, har liksom Le Pen argumenterat för ett närmande till Ryssland. Nu får han äta upp det.
”Jag fördömer invasionen”, skriver han i ett uttalande.
Men Zemmour står fast vid att Frankrike bör lämna Nato – väl medveten om att det finns en stark opinion som vill se en oberoende fransk säkerhetspolitik.
Även till vänster finns sedan länge de som förespråkar en sådan ”oberoende” linje.
Jean-Luc Mélenchon, radikal vänsterkandidat, och Ségolène Royal, Socialistpartiets kandidat i presidentvalet 2007, ser sig inte som Putins vänner men pekade veckorna före invasionen ut USA som ansvarigt för spänningarna vid den rysk-ukrainska gränsen.
Nu har båda backat och fördömer den ryska invasionen. Men såväl Mélenchon som Royal säger nej till att Frankrike skickar vapen till Ukraina. Socialistpartiets kandidat Anne Hidalgo säger dock ja.
François Fillon, tidigare fransk premiärminister och kandidat för den traditionella högern i valet 2017, har också tvingats göra en pudel.
På invasionens första dag skrev Fillon att ”Natos expansion … lett till en farlig konfrontation som borde ha kunnat undvikas”. Men i fredags ändrade han sig plötsligt, avsade sig två styrelseuppdrag i ryska gas- och oljebolag och lade skulden helt på Putin. Sannolikt efter att kandidaten för hans parti Republikanerna, Valérie Pécresse, sagt till på skarpen, och kanske av rädsla för sanktioner.
Viktor Orbán, Ungerns premiärminister och högernationalismens förgrundsgestalt i EU, är en annan som gjort en helomvändning. Så sent som för en månad sedan besökte han Putin i Moskva, och uttryckte stark skepsis mot sanktioner. Men i lördags godkände han plötsligt allt EU-kommissionen föreslog: ”vi kommer inte att blockera nåt”, skrev Orbán, inklusive att sparka ut ryska banker ur betalningssystemet Swift. Ungraren fördömde också den ryska invasionen.
Italiens nationalistledare Mateo Salvini, Tjeckiens president Miloš Zeman och skotske nationalistledaren Alex Salmond är andra som ändrat sig. Salvini fördömer ”angreppet” och har lagt blommor vid Ukrainas ambassad, Zeman kallar Putin ”galen” och Salmond har hoppat av den ryska propagandakanalen RT.