Två dagar efter att Paris Saint-Germain åkte ur Champions League förra veckan gjorde målvakten Gianluigi Donnarumma ett inlägg i sina sociala medier. Hans misstag i straffområdet hade bidragit till att Real Madrid gjorde mål och kunde vända på sitt underläge. Även om många menade att Donnarumma borde fått frispark med sig i stället, fick italienaren utstå mycket kritik.
Han bad inte direkt om ursäkt i texten som han skickade ut på italienska och franska, men påpekade att han alltid gör allt ”för den här tröjan, för den här klubben och för våra supportrar”.
Det är en typ av uttalande som har blivit vardag på senare tid.
Den mest uppmärksammade ursäkten kom från Manchester Uniteds Bruno Fernandes i höstas, efter att han hade skjutit en straff över ribban i slutminuterna mot Aston Villa i Premier League.
Portugisen lade ut ett långt uttalande, om hur han alltid tar sitt ansvar, hur kritik är en del av spelet, och hur han alltid gör allt för sina lagkamrater.
United-legendaren Gary Neville, numera tv-expert, kritiserade efter det ”ursäktskulturen” som han menar översvämmar fotbollen. Spelarna borde sparka sina pr-rådgivare, som ”skapar personligheter som inte finns”, skrev Gary Neville på Twitter.
– Jag håller med honom. Du förlorar hela poängen om du ska ha en redaktör kring dina sociala medier. Det blir inte äkta, säger Joel Pallvik, pr-strateg hos Pack Train, som jobbar med marknadsföring för klubbar och förbund inom svensk idrott.
Joel Pallvik tycker att ursäkterna för missar på planen är ett tydligt uttryck för att spelarna har blivit egna mediekanaler, och för att kommunikationen mellan spelarna och deras följare blir mer direkt på sociala medier.
– De känner en press på sig att be om ursäkt för en missad straff eller ett rött kort. För de vill gärna ta hand om sin målgrupp, sina fans online. Och det bottnar ju i att de också skriver egna avtal med sponsorer och liknande, de vill inte framstå i dålig dager och då blir resultatet att man krishanterar i sociala medier.
Att spelare har sin egen kommunikation ger upphov till ständiga konflikter inom fotbollen, säger Joel Pallvik. Han tar Svenska fotbollförbundet som exempel, och spelare som deltar i reklam med sina personliga sponsorer under landslagsläger.
– Då får landslaget springa och säga ”aja baja, det där får ni inte göra, för det där är en direkt konkurrent till vår huvudsponsor”, eller liknande. Det är ett jättegissel det här, när spelarna blir sina egna mediehus.
Är det då spelarna själva som vill förklara sig, eller ligger deras rådgivare bakom? Både och, tror Joel Pallvik.
– Det är faktiskt ganska vanligt att spelarna har pr-rådgivare, men man blandar ihop begreppen lite. Jag som har jobbat som pr-konsult i över 15 år för seriösa byråer, jag skulle säga att det inte finns en enda seriös, stor byrå som har uppdrag för en spelare. Det är mer små managementbolag som gör det här. De ser en vinning i det här: ”oj, nu växer du, låt mig ta hand om dina kommersiella delar”, och så agerar man rådgivare.
Så ska man be om ursäkt för en dålig prestation eller ett misstag?
Som när Thomas Partey fick två varningar och blev utvisad efter att ha bytts in sista kvarten i Arsenals match mot Liverpool i semifinalen i den engelska ligacupen i januari, och skickade ut ett officiellt uttalande där han tog på sig ansvaret ”för vad som än hände”. ”Jag borde varit mer intelligent.”
Arsenal låg redan under med 0–2 när han kom in.
– Det tillhör spelet att man begår misstag. Man tar risker, man kan ha en dålig dag, och för det ska man inte behöva utstå hat eller hot som man gör på sociala medier, säger Joel Pallvik.
Han tycker att klubbar och ligor borde bli bättre på att stötta sina spelare i stället.
– Det är ju ett arbetsmiljöproblem egentligen.
Daniel Ekvall är idrottspsykologisk rådgivare i svenska herrlandslaget och i IFK Norrköping.
– Det är lite lurigt att behöva be om ursäkt för att man missar en straff till exempel, det hör ju till spelet och man gör säkert sitt bästa, säger han.
Anledningen till att spelare vill be om ursäkt kopplar även Daniel Ekvall till den mer direkta kontakten med publiken via sociala medier.
– Man kanske går och skäms lite, och det är lite ovisst vad människor tycker, och så lägger man ut någonting. Och några svar kanske är lite tröstande, man får förlåtelse och det kan sänka obehaget.
Daniel Ekvall var med både under VM 2018 och EM 2021 när Jimmy Durmaz och Marcus Berg fick utstå hat i sociala medier för missar på planen. Än så länge finns det inte så mycket forskning att tillgå i ämnet, men han har fått jobba allt mer med hur man hanterar näthat, och det var någonting som de gick igenom i landslaget inför båda turneringarna.
– Som spelare får man träna på vilka människors åsikter som är viktiga och försöka ta fasta på dem, och stänga ute det andra. Det är lättare sagt än gjort, men man får träna på det.
Han åskådliggör genom att beskriva cirklar, där tränare och lagkamrater finns i den inre kärnan, deras åsikter är viktiga. Sedan finns det ringar utanpå, med familj och vänner och längst ut kanske någon som skriver något elakt på Twitter, som man inte ska bry sig om.
Det man inte ska göra är att be om ursäkt till supportrarna, tycker Joel Pallvik. I stället behöver man släcka ner sina flöden ett tag, och få mental rådgivning och stöttning från sin klubb.
Joel Pallvik berömmer till exempel Svensk elitfotboll och AIK, organisationer som hans firma jobbat med, för att de på senare tid har kartlagt vad det är spelarna möter i sociala medier och hur de mår. Utifrån det behöver man planera för hur man ska hantera de situationer som uppstår.
– Ur en mänsklig aspekt så förstår jag att spelarna vill krishantera direkt. Men det är ingen bra idé. Cynikern i mig säger att det är managers runt omkring som lägger orden i munnen på dem, för att blidka sponsorer och partners.
Han tror att ursäkterna snart dyker upp i både i allsvenskan och i damfotbollen.
– Jag kan lova dig, det börjar komma.
