Även om det kan vara svårt att tro för den som följde det drygt fyra timmar långa programmet så var det en bantad kröningsceremoni som hölls på lördagen.
Omkring 2 300 brittiska och internationella kungligheter och andra dignitärer deltog – bara en fjärdedel så många som bjöds in när drottning Elizabeth II kröntes 1953. Ceremonin där både kung Charles och drottning Camilla kröntes tog två timmar, en timme kortare än för 70 år sedan.
Kung Charles hade också beslutat att processionen skulle gå en mer rak väg tillbaka till Buckingham Palace, i stället för att via omvägar ta emot folkets jubel.
Som prins gjorde sig Charles känd för sitt engagemang i klimatet och det speglades i kröningsceremonin. Under kröningen ikläddes kungen en drygt 100 gammal kappa och en 200 år gammal mantel, men traditionen att nytillverka gördel och handske hoppade han över. I stället återanvändes hans morfaders plagg från 1937.
Inte heller drottning Camillas krona var ny, vilket annars är tradition. Hennes krona tillverkades till drottning Marys kröning år 1911.
Kronan var utsmyckad med diamanter ur drottning Elizabeth II:s smyckessamling, som en hyllning till svärmodern. Däremot bar Camilla inte Koh-i-noor, en diamant som det är brukligt att drottninggemål har och som senast satt i Charles mormor drottnings Elizabeths krona.
Att Storbritannien har Koh-i-noor har kritiserats för att vara ett uttryck för kolonialism. Diamanten kommer ursprungligen från Indien och landet har krävt att få tillbaka den. Sådana krav har också kommit från flera länder vars kungligheter tidigare har ägt Koh-i-noor.
När kung Charles skulle smörjas med helig olja doldes hela ritualen av tre stora skärmar. Smörjelsen med olja som välsignats i Jerusalem anses vara en helig stund mellan monarken och Gud och döljs därför för allmänheten. Däremot fick drottning Camilla smörjelsen offentligt – ett avsteg från den religiösa traditionen.
