De senaste officiella siffrorna visar att Sveriges totala växthusgasutsläpp ökade med omkring 7 procent under 2024 jämfört med föregående år, motsvarande cirka 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Ökningen bryter en lång period av gradvis minskande utsläpp sedan 1990 och väcker frågor om landets möjlighet att nå både nationella klimatmål och EU-åtaganden. Myndigheter och experter pekar främst på regeringens beslut att kraftigt sänka kraven på biodrivmedel i bensin och diesel som en direkt förklaring till utvecklingen.
Siffrorna: 3 miljoner ton upp på ett år
Enligt den senaste miljöstatistiken steg Sveriges samlade utsläpp från cirka 44,5 till omkring 47,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter mellan 2023 och 2024. Det motsvarar ungefär 7 procents ökning på ett enda år, exklusive markanvändning och skog. Samtidigt har Sverige sedan 1990 reducerat sina utsläpp med totalt omkring en tredjedel, vilket gör det aktuella trendbrottet särskilt uppseendeväckande ur ett längre tidsperspektiv.
Sverige står fortfarande bara för ungefär en promille av de globala utsläppen, men utsläppen per person ligger kvar på drygt fem ton koldioxidekvivalenter per år. Det bedöms vara högre än vad som är förenligt med en långsiktig 1,5-gradersbana, vilket förstärker kraven på fortsatt och snarare accelererad utsläppsminskning.
Policyändringarna: Sänkt reduktionsplikt slår igenom
Den kraftiga ökningen sammanfaller i tid med att regeringen genomfört stora lättnader i reduktionsplikten, det vill säga kraven på hur mycket biodrivmedel som ska blandas in i fossila bränslen. Tidigare år hade successivt höjda inblandningsnivåer varit en av de viktigaste förklaringarna till minskade utsläpp från vägtransporter. När kraven skars ned för att dämpa bränslepriserna fick det en omedelbar effekt i utsläppsstatistiken.
Myndighetsföreträdare beskriver utvecklingen som ett tydligt bakslag efter omkring 15 års nedåtgående trend för transportutsläppen. Forskare och miljöorganisationer hade i förväg varnat för att en kraftig sänkning av reduktionsplikten skulle synas snabbt i statistiken, särskilt i just transportsektorn.
Transporter och arbetsmaskiner driver upp utsläppen
De mest iögonfallande ökningarna finns i sektorer som är starkt beroende av diesel och bensin. Utsläppen från inrikes transporter ökade med omkring en fjärdedel på ett år, efter en längre period av stadig nedgång. Även tunga arbetsmaskiner och annan mobila utrustning visade mycket kraftiga ökningar, med utsläpp som steg omkring en tredjedel jämfört med året innan.
Just transportsektorn är central för Sveriges klimatåtaganden, både nationellt och inom EU. När utsläppen nu ökar kraftigt från en sektor som tidigare gått i rätt riktning minskar handlingsutrymmet för att nå framtida delmål.
Kolsänkan: Skogarnas upptag tillfälligt starkare
Parallellt med utsläppsökningen visar beräkningar att den svenska kolsänkan från skogar och annan markanvändning förstärktes under 2024. Den totala kolsänkan uppskattas ha ökat med runt 8 miljoner ton koldioxidekvivalenter till drygt 54 miljoner ton. Det innebär att svenska skogar och marker under året band mer koldioxid än tidigare, vilket i någon mån mildrar effekten av högre utsläpp.
Samtidigt varnar både svenska och europeiska bedömningar för att skogarnas långsiktiga upptagningsförmåga är osäker. Klimatförändringar, torka, skadeangrepp och ett hårt tryck på virkesuttag riskerar att försvaga skogssänkan på längre sikt, vilket gör det riskabelt att förlita sig för mycket på just denna komponent för att klara de långsiktiga klimatmålen.
Klimatmål till 2030 och 2045 under press
Sverige har lovat att nå nettonollutsläpp senast 2045, vilket innebär minst 85 procents minskning av utsläppen jämfört med 1990, med resterande del hanterad via kolsänkor och kompletterande åtgärder. Samtidigt finns EU-krav på stora utsläppsminskningar i så kallade icke-handlande sektorer som transporter, jordbruk och byggnader redan till 2030.
Trendbrottet 2024 gör dessa mål svårare att nå. I stället för en fortsatt nedåtgående kurva krävs nu både en vändning nedåt igen och en snabbare takt i minskningen under återstoden av decenniet. Prognoser från klimat- och miljömyndigheter visar redan att dagens styrmedel inte fullt ut räcker för att klara en bana i linje med 1,5 graders uppvärmning, och utsläppsökningen spär på den bilden.
Internationella bedömningar: Politiken får lägre betyg
I internationella jämförelser rankas Sverige fortfarande som ett av de bättre länderna när det gäller utsläppsnivåer och andel förnybar energi. Däremot har bedömningar av den nuvarande klimatpolitiken blivit mer kritiska. Flera analyser pekar på att flera tidigare skärpningar, som högre reduktionsplikt, olika ekonomiska styrmedel och satsningar på elektrifiering, delvis har ersatts eller försvagats.
Samtidigt lyfter regeringen fram satsningar på fossilfri elproduktion och fortsatt elektrifiering av transporter som nycklar till framtida utsläppsminskningar. I regeringens långsiktsmaterial framgår att man räknar med att teknikutveckling och utbyggd infrastruktur ska göra det möjligt att återuppta minskningstakten, även om det på kort sikt syns ökningar i statistiken.
Reaktioner från myndigheter, forskare och miljörörelse
Företrädare för ansvariga myndigheter använder ord som ”bakslag” och ”allvarlig varningssignal” för att beskriva den nu rapporterade utvecklingen. De konstaterar att utsläppsökningen gör det ”väsentligt svårare” att hålla Sverige på en bana i linje med både de nationella klimatmålen och EU:s utsläppsramar.
Klimatforskare och miljöorganisationer riktar framför allt kritik mot vad de ser som kortsiktig politisk prioritering av lägre bränslepriser framför stabil och förutsägbar klimatpolitik. Enligt dem riskerar Sverige att tappa sin tidigare roll som föregångsland om kursen inte snabbt justeras tillbaka mot mer kraftfulla styrmedel.
Nästa steg i klimatpolitiken
På politisk nivå väntas de nya siffrorna bli ett tungt underlag i kommande budgetdiskussioner och lagförslag. Kraven växer på att åter skärpa styrmedlen för transportsektorn, både genom att driva på elektrifieringen och genom att se över skatter, subventioner och krav på bränslebolagen.
Samtidigt står regeringen inför en balansgång mellan ekonomiska hänsyn, social acceptans och internationella klimatåtaganden. Den fortsatta utvecklingen av växthusgasutsläppen de närmaste två till tre åren blir avgörande för om 2024 års ökning blir en tillfällig avvikelse eller början på en mer långvarig försvagning av Sveriges klimatresultat.
