Flugorna surrar, slattarna jäser i gräset och stämningen är, för att uttrycka det milt, tryckt.
Bakfyllan från gårdagens grillfest ligger som en otrevlig dimma över ön och ger den en Ruben Östlundsk känsla. Det vankas katastrof och sura uppstötningar.
Men inte för Arvid, som inleder dagen med ett piggt, naket och passivt aggressivt morgondopp. På tal om ingenting tar han upp Idas alter ego Kerstin och hennes shottande, vilket får Ida att ana att något lurt står till. Väl hemma lägger han korten på bordet, och förklarar sina olustkänslor inför alkohol: “Om man dricker på ett sånt sätt att man misshandlar sig kropp tycker jag att det är väldigt oattraktivt”, säger han, för att i nästa andetag påminna om hans förhoppning att hon ska bli mamma till hans barn. Ett inte helt oproblematiskt sätt att påtala en olustkänsla. Ida känner sig, förståeligt nog, anklagad, men i stället för att gå till motangrepp räddar hon situationen genom sin otroliga förmåga att möta Arvid där han är.
Här hade årets festranson kunnat vara förbrukad, men icke. Arvid och Ida ska nämligen till Grekland för att gå på Idas kompis bröllop.
Här hade årets festranson kunnat vara förbrukad, men icke. Arvid och Ida ska nämligen till Grekland för att gå på Idas kompis bröllop. Väl där stöter de på Idas barndomsvän som påminner om att hon gick under namnet “Sprit-Ida” när de pluggade, till Idas märkbara förtvivlan. Klipp till några timmar senare när Ida sjunger “shot, shot, shot” medan Arvid tittar på sitt påfyllda glas som om det vore ett begagnat stolpiller. Demonstrativt sträcker han sig i stället efter en vattenflaska, uppenbart osugen på att misshandla sin kropp denna varma Greklandskväll.Hos Stina och Fredrik lunkar livet på i sakta mak. Efter parhelgen känner de sig om möjligt ännu mer stabila. Visst tvekar Stina inför Fredriks problematiska böjelse för att göra listor i tid och otid, men varken det eller insikten om att de är oense om framtida bosituation (hus eller lägenhet, detta är som bekant ett medelklassprogram) får dem att vrida på vigselringen. Men är deras totala brist på friktion verkligen hälsosam? Tveksamt. Är den underhållande? Svaret är fortfarande kort och gott: snark.
För Lina och Alexander är morgonen efter parhelgen däremot allt annat än munter. När Alexander säger att han tyckte att de båda hade roligt tillsammans ställer Lina den stämningsdödande frågan “när då?” som insinuerar att hon inte delar hans uppfattning. “Vi är ju socialt olika”, konstaterar hon uppgivet innan de bestämmer sig för att vara ifrån varandra, till Alexanders stora sorg.
Förneka betydelsen av den initiala magin, och skaffa en ensamstående fembarnsmammas tålamod
Några dagar senare är de tillsammans igen och får träffa psykologen Fredric Bohm, vars råd är i sann “Gift vid första ögonkastet”-anda. Det vill säga: förneka betydelsen av den initiala magin, och skaffa en ensamstående fembarnsmammas tålamod. Men genom alla säsonger av det här programmet har samma råd varit totalt fruktlösa. Det kanske är dags för produktionen att förstå att den första känslan, “pirret”, är möjlig att styra och något nästan ingen vill ge avkall på?
Avsnittet slutar ändå i dur för de två, när Alexander tar med Lina till den inte helt osensuella aktiviteten keramik, där de drejar fallosliknande, fuktiga klumpar och penetrerar insidan tills de formats till skålar. Ett mycket smart drag av Alexander. Få saker är nämligen lika gulligt som killar i förkläden och lera på kinderna.
Sist, och tyvärr också trist, är stämningen hos Agust och Caroline dagen efter grillfesten.
För Caroline verkar det inte bara vara bakfyllan som talar, utan ännu en insikt om vilken dålig match de två är. “De andra paren kanske pratar olika dialekter medan jag och Agust pratar helt olika språk”, säger hon i ett samtal med psykoterapeuten Karl Norwald.
Även de bestämmer sig för att gå åt varsitt håll ett tag, men frågan är om det bästa inte vore att kasta in vigselringen, stämma SVT för deras urusla matchning och göra slut på dessa otrevliga scener ur ett äktenskap innan det förgör dem helt. Kärlek ska inte vara så här svårt, och absolut inte så här tråkigt.
