I avsnitt sex av ”Gift vid första ögonkastet” är det dags för alla paren att träffa varandra under en parhelg, vilket är lika delar en uppvisning i kompatibilitet som genuint utbyte av erfarenheter. Vem ska vinna priset årets tacopar? Vilket par kommer blocka varandra på sociala medier inom tre månader? Vilka ser bäst ut jämte varandra? Något med konceptet lämnar en fadd smak i munnen.
Programmet i sig följer samma dramaturgi som tidigare avsnitt, trots att säsongens mest krisdrabbade par nu lämnat experimentet och tv-kamerorna. Samma sekund som Märtha och Axel avslutade sitt äktenskap gick nämligen den olycksbådande facklan över till ett annat par. Numera är det Martins och Jonas relation som knakar i fogarna. De andra paren ser åtminstone än så länge ut att kunna förbättra programmets tråkiga rykte.
Vi minns förra avsnittet, som avslutades med att Jonas, efter parets helkväll i Stockholms uteliv, fick åka hem utan sin bättre hälft (9/5). När han vaknade morgonen efter hade Martin fortfarande inte kommit hem från efterfesten.
Efter denna “lilla fadäs” som Martin själv kallade det, verkar Jonas tillit till Martin ha gått förlorad. De två har utvecklat en märklig dynamik och kommunicerar på helt olika språk. Framförallt tycks Jonas vara riktigt lack på Martin. Det blir som mest tydligt i bastun när Martin något raljant beskriver Jonas strikta planeringsförmåga, och förklarar sin oro för hur dennes inrutade fredagsplaner kommer gå ihop med hans fria själ. Jonas svarar inte men vem som helst kan se att han kokar inombords.
Den som tycker att Martin här har fått oförtjänt mycket skit kan vara lugn. Båda är lika goda kålsupare i detta äktenskap, bara på olika sätt. Jonas skulle må bra av att, för att låna säsongens mest uttjatade ord, “snälltolka” Martin och faktiskt förlåta honom en gång för alla. Börja om på ruta ett och se det för vad det är: Ett sjukt experiment som bygger på det nästintill omöjliga åtagandet att bli kär i en främling någon annan valt ut åt en.
Jag får en häftig skamsköljning efter att ha sett dagens avsnitt. Intimiteten och sårbarheten i deltagarnas känsloreaktioner var till en början ögonöppnande och ett välkommet inslag i tv-tablån. Nu liknar programmet mer ett omoraliskt effektsökeri. Är “Gift vid första ögonkastet” de facto lyteskomik? Det tåls att tänka på.
