Sveriges internationella adoptionsverksamhet ifrågasätts nu starkt efter en omfattande statlig utredning som avslöjar systematiska oegentligheter och brott mot barns rättigheter. Adoptionskommissionens slutsats är tydlig: internationella adoptioner till Sverige bör avvecklas helt. Utredningen, som presenterades i början av juni 2025, visar att tusentals barn adopterats under tveksamma former, ofta utan samtycke från biologiska föräldrar, och att staten måste ta ansvar för decennier av övergrepp och felaktigheter.
Allvarliga brister i internationella adoptioner till Sverige
Under nästan 70 år har cirka 60 000 barn adopterats till Sverige från länder som Sydkorea, Indien, Colombia, Kina och Sri Lanka. Men utredningen visar att i många fall har adoptionerna skett på felaktiga grunder: barn har tagits från sina biologiska föräldrar utan giltigt samtycke, felaktiga uppgifter har lämnats om barnens bakgrund, och i vissa fall har barn felaktigt deklarerats som föräldralösa eller till och med döda.
Utredningen pekar också på att privata adoptionsorganisationer, som ofta haft ekonomiska incitament att öka antalet adoptioner, har bidragit till att riskfyllda och oetiska metoder fått fortsätta under lång tid. Trots att svenska myndigheter känt till dessa problem har åtgärder varit otillräckliga.
Förslag: Totalstopp och statlig ursäkt
Adoptionskommissionens ordförande Anna Singer föreslår att Sverige helt stoppar internationella adoptioner. Hon understryker att även om en internationell adoption kan vara bäst för ett enskilt barn, är det som grupp inte en hållbar lösning för att skydda barnens rättigheter.
Bland de föreslagna åtgärderna finns:
- Ett omedelbart avvecklande av internationella adoptioner till Sverige.
- En formell statlig ursäkt till de adopterade och deras biologiska familjer för de kränkningar och övergrepp som skett.
- Inrättandet av ett nationellt resurscentrum med specialiserat stöd för adopterade, inklusive samtalsstöd, hjälp med ursprungssökning och stöd vid misstänkta oegentligheter.
- Möjlighet till ekonomiskt resebidrag på 15 000 kronor för adopterade som vill resa till sitt ursprungsland.
Utredningen föreslår även att Sverige ratificerar FN:s konvention mot påtvingade försvinnanden från 2006, något som övriga nordiska länder redan gjort.
Reaktioner från regeringen och experter
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall tog emot utredningen och betonade vikten av att ta de allvarliga avslöjandena på största allvar. Hon uttryckte förståelse för att många berörs känslomässigt av rapportens innehåll och lovade en noggrann analys av kommissionens förslag.
Forskaren Tobias Hübinette, en av Sveriges ledande experter på internationell adoption, välkomnar utredningens slutsatser. Han har länge arbetat för att belysa de omfattande problemen, bland annat att barn stulits från sina biologiska familjer. Hübinette förespråkar även att preskriptionstiden för brott kopplade till adoption ska tas bort för att möjliggöra rättsliga prövningar och upprättelse.
Minskande antal internationella adoptioner och internationell kontext
Internationella adoptioner till Sverige har redan minskat kraftigt sedan 1980-talet. Från över 900 adoptioner per år 1985 har antalet sjunkit till endast 14 adoptioner hittills under 2025. Utredningen visar att detta delvis beror på ökade insikter om riskerna och bristerna i systemet.
Sverige är inte ensamt om att ompröva internationella adoptioner. Länder som Nederländerna, Schweiz och Danmark har redan vidtagit åtgärder för att minska eller helt stoppa internationella adoptioner på grund av liknande problem med oegentligheter och barnens rättigheter.
Vad händer nu?
Regeringen kommer att skicka utredningen på remiss och analysera förslagen noggrant innan några beslut fattas. Samtidigt pågår arbete med att förbättra stödet till internationellt adopterade och deras familjer, bland annat genom förstärkt professionellt samtalsstöd och nationella kontaktpunkter för frågor om oegentlighete.
Utredningen understryker vikten av att barnets bästa ska vara vägledande i alla delar av adoptionsprocessen. Hemutredningar och lämplighetsbedömningar av adoptivföräldrar behöver skärpas ytterligare för att säkerställa att framtida adoptioner sker under etiskt försvarbara former, om de alls ska tillåtas.
Sammantaget markerar denna utredning en vändpunkt för Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Med tydliga krav på ett totalstopp, statlig ursäkt och bättre stöd till de drabbade, öppnas nu en ny era där barnets rättigheter och etiska principer måste stå i centrum.
