Varför ville du göra en film om en ko?
– Jag hade en väldigt vild och fri barndom i ett fattigt hyreshusområde i Kent, sydost om London. Det var mycket betong och motorvägar men också mycket natur. Mina föräldrar var unga och hade ingen koll. Vi var ute jämt. Där växte min kärlek till djur, allt från insekter, fåglar och kaniner till förvildade hundar och resandefolkets hästar. Vi hade alltid en massa djur hemma. Min pappa åkte till London och sålde grejer på på Brick Lane Market, en gång övertalade jag honom att köpa ett lamm åt mig där, säger Andrea Arnold i samband med världspremiären på filmfestivalen i Cannes.
– Livet förändrades, jag flyttade in till stan. Men den här tiden finns kvar inom mig. Vid resor på senare år har jag fastnat vid utsikter över fält med kor, typiskt brittiska pastorala idyller. Jag blev nyfiken på kornas liv och min längtan att återknyta kontakten med djur och natur, ledde fram till ”Cow”.
Hur hittade du huvudrollsinnehavaren Luma?
– När man ser en flock av kor så är det ofta svårt att se dem som individer. Jag sökte efter en ko som skulle sticka ut lite, som man skulle känna igen, men det var också viktigt att hitta en ko som snart skulle kalva, eftersom vi ville börja filmen med den scenen. När vi hittade Luma som var det kärlek vid först ögonkastet. Hon är så vacker med sitt vita ansikte och svart runt ögonen. Väldigt uttrycksfull.
Ett starkt tema i filmen är mjölkkons roll som kalv- och mjölkmaskin. Hur tänkte du kring det?
– Det var nog först när vi kom till gården, som är en ganska vanlig mjölkproducent, som jag började förstå hur korna har det, en slags evig modersexistens. De lever för att bli betäckta, kalva, skiljas från sina kalvar, mjölkas. Samma procedur, upp till 15 gånger under ett koliv. Det är så det är bara. Det kan vara bra att reflektera över den insikten.
Är du själv vegan? Vill du skapa debatt om maten vi äter med ”Cow”?
– Vad jag äter och inte, personligen, är inte intressant här tycker jag. Jag vill att ”Cow” ska bli mottagen så öppet så möjligt. Jag är framför allt intresserad av känslan av att vi är så avskurna från den här här världen, där maten kommer ifrån. Vi har över huvud taget inget naturligt förhållande till naturen längre. Det är framför allt det jag vill åt med ”Cow”. En slags återkoppling. Kalla det respekt om du vill.
